Lovecraft Lexi
Födelsedatum: 7 april 2017 Uppfödare: Lovecraft Stud
E: Lovecraft Batman U: Isamu Terra
Variant: Agouti Vikt: 400g
Beskrivning:
Lexi är en råtta som är väldigt mycket "in your face", framförallt på personer hon känner men också när hon fått en stund att värma upp för främlingar. Med "in your face" menar jag att hon mer än gärna ska upp till ansiktet och bända upp munnen med sina små tassar för att sedan trycka in hela huvudet om hon får chansen. Man kan inte direkt påstå att hon har någon känsla av att det kanske inte alltid är så lämpligt att göra med människor man inte känner, men det är väldigt charmigt. Jag tycker detta har avtagit lite mer med åldern, men det kan fortfarande hända ibland. Numera nöjer hon sig oftast med att springa fram/stanna upp i det hon håller på med, bara för att ge några riktigt blöta pussar rakt på munnen, innan hon glatt skuttar vidare och gör något annat eller fortsätter med det hon höll på med.
Om man jämför Lexi med mina två andra honor är hon lite mer tillbakadragen och lite mer på sin vakt, vilket jag inte ser som något negativt eftersom jag har en känsla av att hon är lite smartare än de andra två. Om de andra två springer iväg och upptäcker direkt när de är utanför buren, eller om de för första gången får träffa någon ny person så tar Lexi ett par minuter extra på sig innan hon hakar på. Hon är dock väldigt utåtriktad och nyfiken. Om hon blir skrämd av något plötsligt ljud springer hon alltid fram mot det stället ljudet kom ifrån för att inspektera vad det var som lät.
Å ena sidan skulle jag beskriva Lexi som relativt mammig, eftersom hon kan vara lite blyg första minuterna när hon träffar nya personer. Men hon är så otroligt glad i människor. Nya människor är roligt så länge man får känna in dem lite först, då är inte mamma/matte lika rolig längre. Hon kan gärna pussas lite på händerna, klättra upp i knät och på axeln, och ja... försöka bryta sig in i munnen.
Hon älskar att vara utanför buren, både hon och de andra tjejerna vill alltid komma ut direkt man öppnar dörren, oavsett om de är vakna och aktiva, precis har fått mat, eller ligger och sover. Det är aldrig någon konst alls att få ut dem ur buren, de kommer alltid som skjutna ur kanoner, problemet är snarare sagt att få in dem igen.
Lexi är väldigt aktiv, precis som honor oftast är. Nu har hon dock börjat lugna ner sig lite ibland och har insett att det kan vara ganska mysigt att pannkaka en stund på soffans ryggstöd. Hon får gärna fortsätta vara aktiv med åldern, men jag ser gärna också att hon har lite mer tid för mys än vad hon har haft hittills.
Detta är en tjej med en väldigt stor personlighet och en otrolig vilja. Hon är väldigt envis, hon tycker att hon är bossen och att man ska lyda hennes order. När hon hör mig greja med torrfodret när det är dags för matning, brukar hon kunna gnaga lite på gallret i frustration, för hon vill ha mat direkt. Om jag är i närheten av buren och/eller håller på med hanarna eller deras bur kan hon göra samma sak, för hon vill ut. Hennes gallerbitande är absolut inget maniskt beteende, det är endast när hon blir frustrerad på mig när hon vill göra sin vilja hörd.
Isamu Dagon
Födelsedatum: 21 mars 2017 Uppfödare: Isamu Stud
E: Isamu Finlangen U: Isamu Diddymus
Variant: Agouti dumbo Vikt: 554g
Beskrivning:
Dagon har varit en relativt busig kille, dock har detta avtagit mer och mer i och med att han har blivit äldre. Men han uppskattar fortfarande lite bus då och då, och kan få riktiga busryck om man rufsar om honom lite i pälsen. Han kan då tokskutta iväg för att tvärvända och komma tillbaka för att få mer. Oftast är inte dessa stunder långvariga, eftersom det finns så mycket annat roligt att göra utanför buren och så mycket man måste få lukta på och upptäcka.
Även om han inte är lika snabb som Lexi när det gäller att få komma ut ur buren, brukar han ändå vara hyfsat snabb. Så länge han inte sover vill han alltid komma ut, och när han ska in i buren vänder han oftast om igen eftersom han inte tycker att han har fått vara ute nog länge.
Utanför buren gillar han att springa omkring och lukta på det mesta, men han brukar vara en av de som är snabbast på att lägga sig ner och pannkaka samt knastra och ploppa med ögonen, om de är ute på soffan. Han vill dock pannkaka ifred och därav "mysa" på sina villkor. Om man stryker på honom så kryper han en bit längre bort. Jag är övertygad om att om man vänjer bebisarna vid mys och gos kommer de uppskatta det på ett annat sätt än vad deras pappa gör.
I jämförelse med Lexi är Dagon inte en råtta som gärna bryter sig in i munnen på folk, vilket känns som en bra balans mot hur hon är. Han kan dock gärna ge några försiktiga pussar på munnen om han är på humör och har tid för det. Annars brukar han mest pussa på händer och fingrar, vilket han även kan bjuda lite på när det kommer till främmande människor. Men helst pussar han och putsar på bästa vännen och flockmedlemmen Hermis.
När britterna kom till Sverige blev Dagon (tillsammans med Sanguine och Hircine) introducerade till Hermis som förlorat sin sista burkompis bara en vecka tidigare, hos mina föräldrar och min syster. Hermis är nästan 6 månader äldre och var ganska precis 1 år gammal vid introt, Dagon var då 6 månader gammal. Först var han inte imponerad av att ha fått en ny kompis och inte längre vara äldst i gänget, han försökte gräva över Hermis när de först sattes för att tråkburas i en hamsterbur. Det var dock inga bråk eller tjafs mellan dem, trots att Dagon var mitt i tonåren. Efter att de fick sitta i en transportbur ett tag innan de återigen fick sitta i hamsterburen tyckte Dagon att Hermis nog inte alls var särskilt dum. Sen den dagen har han tytt sig mest till honom, och det märks att han är väldigt förtjust i Hermis, även om det inte alltid är ömsesidigt eftersom det ibland resulterar i att han blir nedtryckt och tvångsputsad. Introduktionen gick nästan oförskämt bra, och Dagon har i princip gått igenom tonåren obemärkt.
Dagon har inte visat sig vara blyg mot de främlingar han träffat. Han är ganska obrydd och tar det hela med ro. Om han är ute på soffan kan han klättra på de som sitter där, annars är han inte lika intresserad eftersom det finns annat som är roligare att hitta på.
Förväntningar på kullen
Jag förväntar mig att Lexi och Dagon kommer få otroligt trevliga bebisar som älskar att vara kring människor, är kontaktsökande, orädda, nyfikna, äventyrslystna, gillar att busa och som är riktiga pussmonster. Eftersom båda föräldrarna kan beskrivas på detta sätt. Jag förväntar mig individer som alltid är på humör att komma ut ur buren och som aldrig är riktigt redo att gå in igen. Jag hoppas också att bebisarna ibland kan ha tid för mys och en lugn stund och att det inte alltid behöver vara full fart framåt. Här hoppas jag att Dagon, som nu har lugnat ner sig lite, kan föra vidare den egenskapen till dem.
Även om jag älskar råttor som är väldigt "in your face", så hoppas jag att de flesta inte blir lika intensiva och besatta av munnar som deras mamma, utan kan vara lite mer försiktiga men ändå generösa med sina pussar precis som pappa Dagon. Men sannolikheten är att det blir ett gäng små "tandläkare", vilket kan vara väldigt charmigt.
I linjen båda kommer från brukar honorna ligga på en vikt runt 400g medans hanarna brukar väga runt 600g, så jag förväntar mig att det är runt den vikten bebisarna kommer landa på i vuxen ålder, förutsatt att de hålls i god form. Både Lexi och Dagon har hittills haft väldigt fin form, men Lexi har något lättare att lägga på sig överskottsvikt vid övermatning.
Jag har väldigt höga förväntningar på denna matchning, och förhoppningsvis blir detta grunden för flera generationer hälsosamma, människoälskande pussiga små äventyrare.
Kullen väntas bli en hög med härliga små agoutibebisar. Om Dagon mot förmodan bär på svart kan även det dyka upp, samt att det finns chans till fawn och beige om Lexi visar sig vara bärare av genen för rödögt. Alla bebisar kommer vara släta, örontyper förväntas bli 50% toppörade och 50% dumbo.
Information om intresseanmälan
Jag har tillsammans med mina systeruppfödningar beslutat att majoriteten av Lexi och Dagons bebisar kommer placeras ut till fodervärdar, förutom de vi själva kommer behålla. Hur många som sätts ut till fodervärdar hänger på antalet bebisar, men min tanke är att alla ska komma till fodervärdar i denna generation. Det är viktigt för oss att kunna behålla avelsrätten på fler individer än de som finns hemma hos oss, för vårt fortsatta avelsarbete. Tack vare fodervärdar kan vi i varje generation välja ut de individer som lämpar sig bäst att ta vidare, för det behöver nödvändigtvis inte vara de som vi har kvar hemma som blir bäst i slutändan. Vi vill alltid kunna vara extremt noga med vilka individer som avlas på för att kommande generationer i linjen ska bli så bra som möjligt. För att detta också ska vara möjligt är det väldigt viktigt med noga uppföljning av alla individer och god kontakt med alla nya hem.
Om du är intresserad av att stå med på intresselistan inför denna och kommande kullar, oavsett om du kan tänka dig vara fodervärd eller inte får du gärna fylla i en intresseanmälan och skicka den antingen till min mejl eller till min facebooksida. Klicka på knappen nedan för att läsa mer om hur du gör en intresseanmälan och vad den ska innehålla.
Linjeparning
Denna kullen är en linjeparning, vilket innebär att föräldrarna kommer från samma linje och därför är släkt. Man använder linjeavel för att dubblera föräldrarnas positiva egenskaper och för att ta fram det som är mindre bra för att sedan kunna avla bort ifrån det för att i längden stärka linjen. Det är betydligt mer effektivt att använda sig utav linjeavel än att endast använda obesläktade individer, eftersom det dåliga kan tas fram direkt och sedan avlas bort. Avlar man bara på obesläktade råttor kan det i slutändan ligga väldigt mycket negativt dolt, som en dag kommer till ytan. Jag brukar personligen beskriva det som att det är en tickande bomb som bara väntar på att explodera. Risken är alltså betydligt större för att en massa skit ska dyka upp om man använder obesläktade individer. Man bör endast ta in nytt blod (obesläktade råttor) om man vill få in något särskilt i en linje som redan är linjeavlad, men risken är att det medför sjukdomar som inte existerar i linjen sedan tidigare.
Många kan tycka att det känns fel med linjeavel och avel på väldigt nära besläktade råttor, men faktum är att råttor inte alls är känsliga för inavel då det inte orsakar missbildningar eller liknande på råttor, men kan efter många generationer leda till mindre individer och färre bebisar i kullarna. I själva verket är det linjeavel som sker i det vilda också för att bevara hälsa och andra positiva egenskaper för att linjen och flocken ska bli så stabil och robust som möjligt.
Då Lexi och Dagon kommer från linjer som har jobbats med i många generationer under flera år, av väldigt erfarna och kunniga uppfödare, innebär det därför en mindre risk för att oväntade negativa egenskaper samt sjukdomar ska dyka upp än om de hade varit obesläktade
