Zephyr Cosima
Födelsedatum: 3 augusti 2017 Uppfödare: Zephyr Stud
E: Zephyr Bo Diddley U: Zephyr Carrie Ann
Variant: Chocolate irish dumbo silvermane Vikt: 300g
​
Beskrivning:
Cosima är min lilla sprallfia, det är alltid full rulle med henne och energin verkar aldrig ta slut. Hon vaknar på två röda om man är i närheten av buren och hon vill alltid komma ut ur buren. Hon är oftast den av tjejerna som är allra ivrigast på att komma ut och umgås, och har hon bestämt sig för att komma ut är det i princip omöjligt att få stopp på henne. Ibland struntar hon även i att maten precis blivit serverad och vill hellre följa med på axeln en stund innan hon tycker det är dags för mat. Om hon inte är hungrig och vet att det finns mat i buren är hon näst intill omöjlig att få in i buren igen efter utetiden, oavsett hur länge hon har fått vara ute. Hon är också den av tjejerna som är tryggast i sig själv och den som inte tvekar att få komma ut själv när de andra hellre vill äta.
​
Detta är en tjej som alltid vill att något roligt ska hända och som gärna kan hitta på lite hyss utanför buren. Hon älskar att springa omkring under utetiden och upptäcka allt hon bara kan, oftast helt orädd när det kommer till nya miljöer och konstiga eller plötsliga ljud. I de flesta fallen är hon bara nyfiken och helt obrydd på att det är något främmande för henne, hon har bara visat sig mer tveksam vid ett par tillfällen.
Hennes busighet som hon hade som bebis är inte kvar på samma sätt längre, men det innebär inte att hon inte är lika aktiv och tokig som förut.
Rufsar man om henne i pälsen får hon oftast tokfnatt och skuttar runt som ett popcorn, något hon kan göra ändå när livet känns extra roligt. Hon är helt enkelt en väldigt sprallig tjej med en enorm glöd och livsglädje.
​
Cosima må vara minst av tjejerna i flocken men hon brukar utan tvekan vara den som syns mest, både med tanke på att hon ofta ska vara överallt och ingenstans men också på grund av hennes enorma personlighet. Oavsett om hon är i eller utanför buren är hon den som oftast är snabbast på att springa fram när någon närmar sig, om hon inte är fokuserad på något annat, vilket hon sällan är. Hon är otroligt människokär och har hittills inte varit ett dugg blyg vid möten av nya personer. Hon gillar alla direkt och tvekar inte att både klättra på främlingar och dela ut några pussar. Hon är otroligt full av charm och jag tror inte någon som har träffat henne hittills inte har blivit åtminstone lite charmad.
​
Jag har tidigare haft känslan att hon inte är den vassaste kniven i lådan, men jag har börjat inse mer och mer att hon är betydligt smartare än vad jag har trott. Mycket sitter också i att hon är väldigt målmedveten och envis.
​
I mina ögon är Cosima i princip min idealråtta, det enda jag saknar är lite tid för mys - även om jag älskar att hon kan vara gosig på sitt sätt genom att pussa och tvätta mig både på händerna och i ansiktet. Jag hade också gärna sett hur hon tar ett intro till andra råttor, men då flocken kom tillsammans har det inte varit nödvändigt hittills. Jag har dock svårt att tro att hon inte skulle klara ett intro bra.
​
​
Zephyr Ollie
Födelsedatum: 11 juli 2017 Uppfödare: Zephyr Stud
E: Zephyr Bowie U: Zephyr Lady Lynda
Variant: Mock cinnamon Vikt: 500g
​
Beskrivning:
Ollie är en kille som är väldigt trygg i sig själv och som känns väldigt "cool". Han är mogen för sin ålder även om han kan få några mindre busryck ibland, han är dock betydligt mindre slamsig än vad Cosima är. Han är den i flocken som helst vill komma ut från buren, och som helst inte vill gå in sen igen, om han har något att säga till om. Det är ett par stycken andra som också ofta är ivriga, men när alla gubbar ligger och sover sitter han med nosen tryckt mot gallret och väntar på att något kul ska hända. Även om han kan uppsatta att ligga och mysa med de andra så har han för mycket energi och blir lätt rastlös. Han är också väldigt självständig och gör lite mer som han själv vill än att följa de andras exempel. Att han så ofta vill komma ut själv har dock gjort så att vi har bondat mer och mer den sista tiden och har fått en chans att klicka mer med varandra än vad vi gjorde när han först kom till mig - vilket känns väldigt roligt eftersom jag fått se mer av hans otroligt fina egenskaper och hans härliga personlighet.
​
Utanför buren är Ollie väldigt äventyrlig och för det mesta väldigt aktiv. Oavsett om han är på ett nytt ställe tvekar han inte att hoppa ner från famnen för att börja springa runt och upptäcka, oftast är det svårt att få något stopp på honom för det märks att det är det bästa han vet. Han är därför inte lika människofokuserad som Cosima är, han har för det mesta inte tid när det finns massa annat roligt att göra. Vid plötsliga eller främmande , lite skrämmande ljud, vill han gärna lite avvaktande kolla och inspektera vad det var som lät. När han konstaterat att det inte är något farligt brukar han vara helt obrydd om han hör samma ljud igen. Jag tycker det är uppenbart att han är en väldigt smart kille.
​
Under de senaste månaderna har Ollie vid fler och fler tillfällen börjat uppskatta gos, framförallt om man har honom i famnen och sitter i en fåtölj så bjuder han gärna på knaster och plopp med ögonen medans man stryker honom över huvudet och ryggen. Men det har också blivit vanligare att han, när han fått springa runt i min säng en stund, kommer och lägger sig bredvid kudden och vill mysa. Stryker man honom då över huvudet så smälter han oftast direkt och blir en pannkaka, och knastret och ploppandet är inte långt borta. Dessa mysstunder är inte alltid så långa dock, eftersom han hellre vill springa omkring, men efter en stund kommer han tillbaka igen för mer mys.
​
I flocken är Ollie hittills väldigt neutral i rangen. Han har varit med om två introduktioner sedan han kom till mig, och har klarat det utan problem båda gångerna. Första gången var tillsammans med "brorsan" Seamus till fem vuxna hanar, där alla var mellan ca 1-2 år. Andra gången var två månader senare, när två 1åria hanar skulle återintroduceras efter att den ena fått ett hormonchip insatt och det hade börjat verka. Dessa två hade särats på från flocken innan Ollie och Seamus blev introducerade till gänget, så de var redan kända av de andra råttorna. Han har dock inte varit med om några intron sedan han fortfarande var bebis.
​
Förväntningar på kullen
Med tanke på Ollie och Cosimas temperament har jag extremt höga förväntningar på denna kullen. Jag tror att de kommer komplettera varandra väldigt bra, i och med att Cosima är lite mer fokuserad på människor, även när hon springer runt och upptäcker, medans Ollie istället kan vara en riktig myspropp när han vill ta en paus i sina äventyr. Jag hoppas därför att föräldrarnas personligheter kommer föras vidare och kombineras ihop till deras bebisar, och därför få fram smarta, livsglada råttor som älskar att både busa och upptäcka, samtidigt som de älskar människor och som gärna myser ibland.
​
Ollie är lite yngre än vad jag egentligen hade önskat, men han är utan tvekan den som var bäst lämpad för Cosima. Tidsmässigt hade jag gärna väntat så han hann bli lite äldre, men i tiden passar det bäst att ta kullen redan nu. Eftersom hormonella problem bland hanar är näst intill obefintlig i Ollies linje är det inga problem att ta kullar tidigare än vad som är normalt i Sverige, och Ollie har inte visat på några tendenser att han inte kommer gå igenom tonåren utan problem. Bakom Cosima har det dykt upp ett par hormonella tonåringar, som resultatet av en outcross på hennes pappas sida. Det har framförallt varit ett par honor som har varit lite hormonella och i behov av en stark alfa, därför är det extra viktigt att para henne med en hane som inte har dessa problem. Varken Cosima eller någon av hennes syskon har uppvisat att det är något som har följt med till denna generationen. Det borde inte följa med till nästa generation heller, men det är något man bör vara medveten om ifall det mot förmodan skulle dyka upp. På hennes mammas och farmors sida kommer hon från samma stabila linje som Ollie. Lite mer info finns att läsa längre ner på sidan.
​
Varianter som kan dyka upp är black, agouti, chocolate, chocolate agouti, mock mink, mock cinnamon, coffee, coffee agouti, havana och havana agouti. Det finns även en liten chans till beige och fawn. Alla kommer vara otecknade eller irish. Om inte Ollie visar sig bära på dumboöron kommer alla bebisar bli toppörade, annars 50% toppörade och 50% dumbo. 50% av bebisarna kommer vara släta och 50% silvermane.
​
Information om intresseanmälan
Observera att det inte är möjligt att lämna intresse på denna kullen.
​
Jag har tillsammans med mina systeruppfödningar beslutat att majoriteten av bebisarna från den här kullen kommer placeras ut till fodervärdar, förutom de vi själva behåller. Eftersom denna kullen kan klassas som lite mer riskabel (läs mer under "linjeparning") är det viktigt att alla kommer till personer jag har god kontakt med, för att ha extra mycket koll på hur individerna utvecklas.
Fodervärdar är viktigt för att vi ska kunna behålla avelsrätten på fler individer än de som finns hemma hos oss, för vårt fortsatta avelsarbete. Tack vare fodervärdar kan vi i varje generation välja ut de individer som lämpar sig bäst att ta vidare, för det behöver nödvändigtvis inte vara de som vi har kvar hemma som blir bäst i slutändan. Vi vill alltid kunna vara extremt noga med vilka individer som avlas på för att kommande generationer i linjen ska bli så bra som möjligt. För att detta också ska vara möjligt är det väldigt viktigt med noga uppföljning av alla individer och god kontakt med alla nya hem.
​
Om du är intresserad av att stå med på intresselistan inför kommande kullar, oavsett om du kan tänka dig vara fodervärd eller inte, får du gärna fylla i en intresseanmälan och skicka den antingen till min mejl eller till min facebooksida. Klicka på knappen nedan för att läsa mer om hur du gör en intresseanmälan och vad den ska innehålla.
Linjeparning
Denna kullen är en linjeparning, vilket innebär att föräldrarna kommer från samma linje och därför är släkt. Man använder linjeavel för att dubblera föräldrarnas positiva egenskaper och för att ta fram det som är mindre bra för att sedan kunna avla bort ifrån det för att i längden stärka linjen. Det är betydligt mer effektivt att använda sig utav linjeavel än att endast använda obesläktade individer, eftersom det dåliga kan tas fram direkt och sedan avlas bort. Avlar man bara på obesläktade råttor kan det i slutändan ligga väldigt mycket negativt dolt, som en dag kommer till ytan. Jag brukar personligen beskriva det som att det är en tickande bomb som bara väntar på att explodera. Risken är alltså betydligt större för att en massa skit ska dyka upp om man använder obesläktade individer. Man bör endast ta in nytt blod (obesläktade råttor) om man vill få in något särskilt i en linje som redan är linjeavlad, men risken är att det medför sjukdomar som inte existerar i linjen sedan tidigare.
Många kan tycka att det känns fel med linjeavel och avel på väldigt nära besläktade råttor, men faktum är att råttor inte alls är känsliga för inavel då det inte orsakar missbildningar eller liknande på råttor, men kan efter många generationer leda till mindre individer och färre bebisar i kullarna. I själva verket är det linjeavel som sker i det vilda också för att bevara hälsa och andra positiva egenskaper för att linjen och flocken ska bli så stabil och robust som möjligt.
Till stor del kommer Cosima och Ollie från samma linje, en linje som jobbats med under många år och generationer av kunniga och erfarna uppfödare. Dock var Cosimas farfar en så kallad outcross (en obesläktat individ), och det har hittills bara linjeavlats en generation efter individerna från första generationen, men det har setts stora framsteg på så kort tid. Detta innebär dock att denna kullen alltså är lite mer riskabel än om det hade varit en 100% linjeparning, därför kommer de bebisar vi inte behåller endast placeras ut till fodervärdar och erfarna råttägare.
